Det är så konstigt att hela mitt liv har förändrats men det fortsätter som ingenting för andra. Det är konstigt att jag kan ändrats så mycket, men det märks inte på världen. Du finns inte längre, men det struntar liksom alla i.
Jag saknar dig.
Stod vid busshållplatsen idag och grät. Jag hade precis vart i skolan, för första gången sen allt hände. Jag gjorde min opponering, du kan vara lugn, det gick ganska bra. Men om jag ska klara detta så måste jag lägga mankeln till. Jag ska försöka. Vi får se hur det går.
0 kommentar(er)
